och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl
jaha idag är det dags för nationellt prov i Engelska C ååå vad jag älskar livet lol skoja. bryr mig dock ca noll % om skolan these days för det känns så oviktigt, om bara några veckor är vi ju fria om bara några veckor springer vi ut ur korridorerna som haft så mycket ångest (så mycket längtan) om bara några veckor vet jag inte om jag någonsin kommer att se honom igen. jag hoppas att jag gör det samtidigt som jag hoppas att han flyttar till alaska och tar med sig allt som gör ont i mitt hjärta, fast jag vet ju att det inte går. hänger inte riktigt med i hur jag känner, ska jag sörja nu lr ?
